Hejsan!
Här kommer första omgången med frågor och våra svar.
Vi tycker att det är jättekul att ni hör av er och har funderingar.
Hej!
Följer er blogg med stor spänning och tar in allt ni är med om så att vi är förberedda när vi kommer ner nästa år.
Jag har en fråga om pengar....
Hur fixar ni tillgången till pengar? Dvs hur får ni pengarna från era svenska konton och får tillgång till dem i Kenya?
Tar ni ut i ATMs eller är det via Western Union eller något annat?
Ha en bra dag! :)
Hejsan!
Vi passar på att ta ut pengar när vi är och handlar i något köpcentrum.
Först tar vi ut pengar och sen går vi in och handlar.
Vi undviker alltså att ta ut pengar och sen gå direkt hem.
Vi använder oss nästan alltid av kontanter.
Automaterna känns säkra. Oftast står det en eller ett par vakter bredvid.
Vi skaffade ett varsitt Ica-kort (Mastercard) eftersom de inte tar ut några avgifter vid uttag.
Överföring från vår bank till icabanken gör vi via internetbanken.
Vi har inte så mycket pengar på kortkontot utan fyller på efterhand.
Räkningar har vi löst så att de mesta går på autogiro och resten sköter H:s syster (tack!)
Hyran betalas kontant, så en gång i månaden så går man runt med 105 000 Kes på fickan.
Man tycker att det hade varit smidigare om man bara kunde föra över pengarna istället.
Tack för frågan och lycka till med alla förberedelser :-)
Hej på er!
Hoppas allt är bra med er alla.
Tack att ni bjuder in till frågestund:)
Frågorna tar nämligen aldrig slut värkar det som.
Börjar det bli tomt på familjer i Nairobi? Det har ju varit många avskedskalas på sista tiden har jag läst. Hoppas vi som väntar snart får åka ner:)
Lite frågor...
1. När man fått BB, får man åka på engång eller måste man få en tid av LAN?
2. Löjlig fråga kanske men hur är det med kryp och kanske framför allt myggor blir man mycket myggbiten? Finns bra myggmedel och sånt att köpa i Nairobi?
3. Finns det billigare alternativ till de lite dyrare matbutikerna i närheten av Svenska skolan? (Är lite bekymrad över om pengarna ska räcka, boendet är ju så dyrt. hoppas vi hittar något fynd.)
4. Vad kostar det ungefär per person att äta ute?
5. Har ni behöft gå till doktorn med er själva eller lille Theo? Vet ni om det finns någon akutmottagning i närheten av Svenska skolan området?
6. Hur upplever ni att Kenyanerna behandlar er? Är det possitiva reaktioner eller blandat. Har ni fått några Kenyanska vänner? Är det många som kommer fram och tittar? Är det något ni upplever
som jobbigt?
Har ni några tipps som ni vill ge oss om vad som hälst så tar vi gärna emot det:)
Ha det så bra!
Hälsningar
H och G
Hej och tack för många bra frågor!
Ja vi blir färre och färre här i Nairobi, men jag tror att vi är ca 10 svenska familjer här samt både norska, danska och ganska många holländare som vi stöter på lite varstanns :-)
Så det ska bli kul när alla ni som är på G kommer ner!
1. Nej, man måste vänta på "resbesked" och för oss tog det ca 3 veckor pga av valet.
Jag tror att det kan gå lite fortare nu.
Till viss del så är det barnhemmet som ska hinna förbereda barnet på sina nya föräldrar, titta på bilder och att de ska berätta om oss, beroende på hur gammalt barnet är.
2. Här är mycket mindre myggor, flugor och andra småkryp än vad vi trodde.
Vi har satt in myggdosor i väggkontakterna som skrämmer bort de flesta (dessa har vi köpt här)
Myggnät ovanför sängarna gör att man slipper tänka på vilka djur som kan flyga runt i rummet på natten :-)
En del lägenheter har lite problem med myror, men vi har klarat oss, däremot så har vi sett en liten ödla i vardagsrummet ett par gånger.
Myggmedel använder vi inte men det verkar finnas i mataffärerna.
3. Nära svenska skolan så finns flera olika mataffärer och priserna är ungefär detsamma.
En del saker kan vara billigare på en affär som heter Uchumi men det är ingen jätteskillnad.
4. Det är lite svårt att svara på då det finns många olika nivåer på restaurangerna.
Priserna håller sig ungefär som hemma.
5. Vi har varit på Nairobis sjukhus och gjorde second oppinion, dvs en allmän undersökning som de flesta adoptivbarn går igenom här.
Vi har även varit hos en annan privat specialläkare för att få hjälp med Theo´s eksem.
Vad jag vet så finns de ingen akutmottagning nära svenska skolan, men det är inte långt till Nairobis sjukhus.
Det finns även andra läkare man kan vända sig till som andra familjer har varit hos.
Apoteken säljer det mesta och är kunniga och hjälpsamma.
6. Vi har inte haft några problem alls så här långt. Våra kenyanska grannar är trevliga och hälsar alltid.
Vart man än går så tittar folk, men inte för att vara otrevliga utan för att de är nyfikna och vi sticker faktiskt ut lite....
Säger man Habari och ler så får man oftast ett leende och svar tillbaka.
De verkar som att alla Kenyaner älskar barn och vill gärna hälsa på Theo och skoja lite.
Vi har bara fått positiva kommentarer om vår adoption även om vi har hört att alla inte har haft samma tur.
Vi känner dock ingen som har haft någon tråkig upplevelse utan det är bara sånt vi har läst och hört om.
Vi skulle inte gå så långt som att säga att vi har fått några kenyanska vänner, men det finns flera som vi pratar med varje dag och vi har fått en bra kontakt med.
Allt från vår portvakt och fruktförsäljare till våra grannar och folk på gatan.
Våra bästa tips är nog:
CD- skivor med svenska barnsånger, resesäng, bärsele, reseapotek, kläder till barnet, foto på nära och kära i A4-format, DVD-filmer både till er och barnet, bakplåtspapper, bra hikingskor/sandaler och shampoo.
Återigen tack för alla bra frågor och välkomna ner!
Hej.
Okej då passar jag på att fråga det jag undrat över.
Nämligen om känslorna. Vilka känslor har ni fått uppleva/upplever/inte uppleva. Mörka och ljusa. Kring adoptionen, pågående anknytning osv. (Jag har tänkt på att flera adoptionsbloggar "bjuder" på känslor före fådelsedagen. Längtan, frustration, hopp osv, men att det sedan inte beskrivs några känslor alls). Jag accepterar givetvis om ni vill passa på denna fråga. Kanske är den för personlig?
Tack för en fin blogg.
Anna K
Hejsan Anna!
Tack för en bra fråga!
Vi känner såklart en massa olika saker, men det som vi känner mest och dessutom är ganska förvånade över är hur naturligt allt känns.
Redan från den dag Theo flyttade hem till oss har allt kännts rätt och så självklart.
Vi känner även oro över allt möjligt. Allt från när han trillar och slår sig till hur hans framtid kommer att se ut och vad han kommer få vara med om i sitt liv.
Detta är självklart kännslor som alla föräldrar över hela världen delar.
Vi har bestämmt oss för att inte oroa oss för den fortsatta adoptionsprocessen som kan se ut på en massa olika sätt.
Vi hoppas hinna få vår första hearing innan domstolen tar semester men hinner vi inte det så får vi ta vara på de extra veckor/månader och göra något kul som vi kan minnas resten av livet.
Jag tror att man på många sätt kan bestämma sig för att... detta ska bli bra och inte oroa sig för allt som kan gå fel, när man ändå inte kan göra något åt det.
Lycka är svårt att beskriva men att få höra Theo´s små ljud och ord och att få se hans miner och kroppsspråk är något som gör oss lyckliga och går rakt in i hjärtat.
Bara för några dagar sen sa vi
-Vi gjorde det, det blev inte bara en dröm utan nu är vi här i Afrika tillsammans med vår son och får vara med om så mycket som (nog) kommer bli vår livs resa.
Man vet ju aldrig vad för roliga och spännande saker som ligger framför oss.
Känslorna kring anknytningen är enbart positiva.
Vi har läst så mycket om vad som kan hända och vilka problem man måste vara beredda på.
Det kommer säkert problem i framtiden men än sålänge så funkar det jättebra.
Han gillar oss båda två, han vill gärna ligga näsa mot näsa och titta in i våra ögon, han är avslappnad, trygg och har även en stark vilja och talar om hur han vill ha det.
Att man får barn via adoption och inte på det "vanliga" sättet är något som många har stora problem med, men inte heller detta är något som vi känner är ett problem för oss.
Hur vi har fått vårt barn är inte det viktiga för oss utan att vi har fått vår lille kille.
Det är det som betyder något.
Självklart så kan man fundera på hur han eller hon hade sett ut och varit om det hade blivit så, men att han eller hon skulle varit finare eller mysigare än Theo det kan vi inte tänka oss.
Det är svårt att svara på din fråga utan att allt ska låta som att allt bara är bra och inget är jobbigt.
Vi sitter här och pratar med varandra och försöker komma på vilka tunga och mörka känslor vi har....de kanske kommer någon gång i framtiden men just nu så har vi inte alls de känslorna.
Tack för din fråga!
Nu hoppas vi på ännu fler frågor inom kort :-)
Familjern Fredriksson
