Åtta månader....

Idag har vi varit här i åtta månader.
Det har varit fantastiskt! Fantastiskt kul, fantastiskt jobbigt, fantastiskt spännande och fantastiskt störigt och en hel hög med andra fantastiska känslor.

Som ni förstår så är Theo det bästa med allt. Att få vara tillsammans så här lång tid utan att någon måste gå till jobbet har betytt väldigt mycket.
Detta kommer vi alltid vara tacksamma över och ha stor nytta av i vårt fortsatta liv tillsammans.

Alla människor vi har träffat, både andra familjer, Kenyaner och andra som vi har stött på har gjort denna tid så mycket bättre.
Vi har fått vänner för livet, inte bara som man säger utan jag är faktiskt helt säker på att det finns några stycken här som vi kommer umgås med resten av livet.

Till våren så har vi tex hyrt ett hus på Österlen där vi tillsammans med två andra familjer kommer bo tillsammans i en vecka.
Det ska bli så kul att ses igen och se hur deras killar har vuxit både i storlek men även i utveckling.

Adoptionsprocessen här i Kenya är inget annat än väldigt jobbig och det är totalt omöjligt att ha någon form av kontroll eller kunna förutse något.
Detta måste alla som funderar på att adoptera här ifrån vara medvetna om.
Försök att ställa in er på att det kommer ta tio månader, älta inte processen dagarna i ända.
Ibland flyter allt på så bra det bara går och man börjar tro att det här kommer gå snabbt.
Dagen efter händer något och sen står allt still i ett par månader.
På något kostigt sätt så mår man bäst om man inte blir för glad när det går bra och inte blir för negativ när det stannar av.
Det är bäst om processen inte blir huvudsaken när man är här utan något som bara tickar på i bakgrunden när man är med sitt barn, åker på safari, gör utflykter med andra familjer mm.

Vi börjar nu närma oss hemresa och det känns underbart samtidigt som det är väldigt konstigt att vi nu ska lämna detta land och liv.
Detta har ju blivit det normala så när vi väl kommer hem så börjar nästa stora resa, resten av vårt liv tilsammans.

Vi har bestämt att vi ska göra en sista liten resa tillsammans med Noah och hans familj.
Cresent Island heter en halvö som ligger i Lake Naivasha ett par timmar norr om Nairobi.
Där finns nästan inga rovdjur så här kommer vi kunna vandra runt och komma riktigt nära gazeller, zebror, pelikaner, gnuer, flodhästar, bufflar, pytonormar mm.
Vi kommer även ta en tur på sjön och där hoppas vi få se mängder av flamingos.
Det ska bli en häftig upplevelse.

För er som undrar när vi kommer hem så vet vi såklar inte riktigt, men vi börjar ana hur resten av resan kommer se ut.
Vår advokat har lämnat lite papper till Emigration Office som vi hoppas få i början av nästa vecka.
Vi ska hämta dem hos vår advokat och därefter ska vi sammanställa en del nya papper som skall mailas till MIA (Myndigheten Internationella Adoptioner).
När de är klara så skickar de mail till oss och till ambassaden här i Nairobi.
Då ska vi till banken för att sätta in pengar för Theo´s tillfälliga pass.
Sedan åker vi till ambassaden och lämnar några papper till.
Ett par dagar senare så skall det vara klart och då kan vi boka flygbiljetter hem.

Visa av erfarenhet så är vi beredda på att det kommer säkert strula någonstans men vi hoppas och tror att vi kan vara hemma i mitten på december.

En annan glädjande sak är att vi har fått reda på att vi kommer få tillbaka pengarna som vi betalade för att få "Certificate of Urgency".
Adoptionscentrum kommer istället stå för denna kostnad.
Det känns väldigt bra, dels för att vi får 4000:- tillbaka men också för att det visar att detta inte var någon muta som en del har antytt.
Nu ska vi njuta av vår sista tid i vårt andra hemland Kenya!
Vi hörs snart igen.....