Hemma igen....

Nu är vi hemma! Det känns väldigt skönt att kunna skriva dessa ord, men fortfarande ganska overkligt.
Vi kom hem för ett tag sedan nu och vi börjar lite smått vänja oss vid att vi faktiskt är hemma.
Här kommer en liten kortfattad resumè över vår resa hem:

Isaiah, vår taxichaufför hämtade oss och körde oss till flygplatsen.
Regnet tilltog allt mer och när vi kom fram så öste det ner, mer regn än vi någonsin sett.
Vägarna var täckta med 20 cm regnvatten och bilarna kröp fram.
Vi kunde inte gå ut ur bilen för då hade vi och vår packning blivit totalt dränkta.
Efter ca 15 min så insåg vi att vi inte hade något val och då kom jag på att jag faktiskt hade släpat runt på två regnponchos i min väska under nio månader som nu äntligen skulle komma till någon nytta.
När vi öppnade våra dörrar och gick ut så kom genast tre killar fram och ville hjälpa oss att bära in allt, 6 stora resväskor, 3 handbagage och lite annat.
Killarna blev glada för jag hade bara stora sedlar att ge dem som tack för hjälpen, men det var de värda.

När planet lyfte så tog vi varandras händer och andades ut. Nu var allt klart och inget kunde ta vår son ifrån oss.
Vi hade längtat efter detta och det var lika skönt som vi hade fantiserat om.

Resten av resan gick jättebra. Theo sov större delen av resan och skötte sig mycket bra även den vakna tiden.
När vi gick på flygplatsen i Amsterdam så kändes allt så strukturerat, välordnat, rent och nästan som att vara hemma.

Vi landade i Köpenhamn, hämtade väskorna och gick in genom portarna och där stod ni och väntade på oss......
Vi stannade på vägen och fikade och pratade lite med alla som hade kommit för att ta emot oss.
En räkmacka och kaffe har sällan smakat så gott.

Väl hemma så gick vi ur bilen och grannarna som inte ville verka påflugna och störa skymtades bakom gardinerna (Nattis mfl ;-) )
Vi tog steget över tröskeln och började resan......resten av vårt liv!
Tack alla ni som hade handlat mat, lagat mat, ställt in presenter både i köket och på altanen.
Theo´s rum var fullt av ballonger, och även en hel del presenter.
Han kände nog igen sig från filmerna vi hade visat i Kenya så han sprang rakt in och satte sig i en pulka som han hade fått av mitt jobb.

Vilket år vi har haft! Vilken son vi har fått! Vilka vänner vi har fått! Vad vi har fått uppleva och vad vi har lärt oss.
Nu har vi kommit hem till allt det normala och trygga, men vi får inte glömma att för Theo är det tvärtom. För honom är allt nytt och konstigt.
Mamma och pappa kör bil. Det är kallt och det är ingen som kommer och städar eller rengör vagnen när den är smutsig.

Allt har gått jättebra och vi har faktiskt inte märkt någon skillnad på Theo.
Efter nio månader tillsammans så är vi trygga tillsammans.
Vi får se hur det går i framtiden, men än så känns allt bara så bra.

Självklart så pratar han mycket om Noah, Hannes, Fia, Paul, Anna, Edvin, Pernilla, Daniel, Ezra, William, Oskar, Imma, Naftali....ja listan kan göras lång, men det är inget konstigt med det.

Julen var såklart lite extra speciell och vi har hunnit med att träffa en del gamla kompisar och Theo har fått julklappar nästan varje dag.
Han tror nog att det alltid kommer vara såhär......"titta nu kommer Nonno och Uffe med ändå mer julklappar" :-)

Det går inte att släppa allt som vi har varit med om och hur alla har det nere i Nairobi.
Både andra familjer, men även de som vi inte känner. Det finns så många som har det svårt och aldrig kommer få det speciellt mycket bättre.
Vad kan man göra? .....är frågor som vi ställer oss och det är inte lätt.
Just nu så har en tjej åkt tillbaka till Nairobi för att hjälpa till.
Hon var en av de tjejer som var volontärer på Theo´s barnhem och de märkte att det faktiskt gick att göra något.
Vi kan inte hjälpa alla, men man kan faktiskt göra skillnad för enskilda personer.
Följ henne och hennes kompisars arbete på denna facebooksida:
https://www.facebook.com/groups/177792515750288/
Har du någon krona över så vet jag att alla pengar kommer komma fram och göra nytta.

Det finns så mycket som vi vill skriva och berätta ,men det är svårt att sätta ord på allt...
Vi älskar vår son Theo och vi är så stolta över honom. Han är en fantastisk person och att vi får vara med honom gör oss lyckliga.

Vi kommer säkert skriva lite då och då på bloggen även i fortsättningen, men kanske inte så ofta.
Lite tips om vad som kan vara bra att tänka på när man kommer hem och är det någon som undrar något, vad som helst, så är ni mer än välkomna att höra av er, familjen@fredriksson.info

Tack för att ni har följt oss på vår resa detta år!
Familjen Fredriksson

P.S Här kommer lite bilder från våra första dagar på hemmaplan!

 

Så skönt.....

 

Världens finaste lille pöjk....

 

Det finns potholes även här......

 

Här räcker det inte med linne och flipflop.....

 

Avsked är inte roligt....:(

Tack familjen Å för en skön avskedsmiddag!
Vi har just kommit hem från Monikos, en svensk restaurang här i Nairobi.
Tillsammans med familjen Å och deras vänner som är på besök har vi avnjutit en god middag och framförallt haft en trevlig kväll.
Jag trodde nog att jag hade känslorna under kontroll ganska bra, men när taxin stannade här hemma och det var dags för oss att hoppa av och säga adjö "så kom alla känslorna på en och samma gång" som en känd Halmstadskald en gång har sagt.
Fast vi äntligen får åka hem och njuter av detta så är det ändå tungt att lämna sina vänner.
Det är skönt att vi vet att vi snart kommer ses igen och jag vet att tiden säkert kommer gå fort.

Vi är lyckligt lottade att ha fått så fina vänner här i Kenya!

Kenya är ett fantastisk land på många sätt och att få ha bott här under nio månader är en ynnest.
Vi kommer aldrig glömma vår tid här och alltid kunna drömma oss tillbaka och tänka på allt som vi har varit med om.
Alla människor vi har lärt känna och landet som vi faktiskt har fått se på ett sätt som de flesta inte får.
Att få komma hem och se allt på ett nytt sätt är väldigt nyttigt.

Tack Kenya!
Tack alla familjer som vi har träffat här under vår tid!

Nu har vi gjort vårt livs resa och nu är det dags för Theos stora resa.
Vi ska hem till allt det vanliga som känns tryggt och säkert och Theo lämnar allt som han är van vid.
Vi hoppas att han snabbt skall fina trygghet och känna sig hemma.
Tack vare våra nio månader tillsammans så tror och hoppas vi att allt skall gå bra.

Imorgon så ska vi packa det sista, ta en sista lunch på Art Café, en sista taxiresa med Isaiha och sedan är det dags att gå på planet.
Känslan är fortfarande overklig, vi ska åka hem....

Till alla vänner där hemma:
Vi längtar efter er och vill träffas så mycket som möjligt så småningom, men vi kommer ta det lugnt med besöken i början för att Theo skall ha en chans att vänja sig vid allt det nya.
Vill ni hälsa på så är ni välkomna, men slå en signal innan och kolla med oss, vi kommer vara ärliga och säga nej om vi känner att han inte riktigt är redo eller att det blir för många nya ansikten på en gång.

Imorgon säger vi upp vårt internetabonnemang, så nästa blogginlägg kommer vi skriva från Sverige :-)

Kwaheri Kenya (Adjö Kenya).

Yeeeees!

Våra biljetter är bokade!
Vi är snart hemma!

Plötsligt så har allt gått i en rasande fart, vi känner nästan att vi inte har hunnit med riktigt.
Vi har haft en sådan tur och fått snabbaste tänkbara service av både Ambassaden, MIA, Skatteverket och Emigration.
På bara tre dagar så allt fixat sig. Saker som vi trodde skulle ta minst en vecka till.

På fredag går flyget och på lördag så kommer vi vara hemma igen.
Det kanske inte kommer se ut som på bilden, men det ska bli skönt att få ta steget över tröskeln och visa upp vårt hus för Theo.
Han har redan fått se en hel del på film, men det blir en annan sak att få se det på riktigt.

Idag är en bra dag......

Idag skulle vår advokat få två dokument som vi har väntat länge på.
Vi skulle träffas klockan tolv och vi åkte dit, men var ganska skeptiska på att vi verkligen skulle få dem.
Klockan ett så kom en kille med alla papper som denna gång var rättstavade och helt rätt ifyllda, yes!

Vi hann också maila iväg alla papper till MIA i Sverige som redan efter 45 minuter svarade att vi var godkända och även skickade detta till Svenska ambassaden här i Nairobi.
Grymt snabbt jobbat :-)

Detta betyder att det finns en mikroskopisk chans att vi kan få komma hem redan på söndag.
Det är nog lite troligare att det blir i mitten på nästa vecka, men.... vem vet?

Det återstår fortfarande några saker, men nu börjar det verkligen kännas som att vi snart är påväg.

Loppis.....billigare än Toi Market.....

Idag har vi och familjen Strickson haft en loppis här på gården.
Vi bjöd in alla adoptivfamiljer här i Nairobi och det var så kul att se att många kom och även handlade en hel del.
Vi hade satt upp några bord och även lagt ut filtar där vi hade samlat en massa saker som vi har köpt här i Kenya eller haft med oss hemifrån.
Nu när det snart börjar bli dags för oss att åka hem så kände vi att detta kunde vara en rolig avslutning.
Därför slog vi ihop vår avskedsfika med denna loppis.

Alla pengar vi fick in kommer vi skänka till två olika projekt.
Hälften går till vår städerska Immas kyrka som håller på att starta upp ett nytt barnhem i Kawangware, ett slumområde här i Nairobi.
Hälften går till Oloo school i Kibera som Sofia och Paul har varit engagerade i länge.

Tack till alla er som kom hit idag och hjälpte oss hjälpa.
Det blev 13 756 Kes till varje projekt, lite mer än 1000:-.
Det låter inte så mycket men vi vet att här kan man göra mycket bra saker för dessa pengar.

Det blev en hel del saker över som vi delade upp på detta sätt.
Det som vi tyckte kunde vara bra att ha för framtida familjer har vi lämnat in till Sverigerummet på Gemina, typ potta, resesäng, hyllor mm.
Resten lät vi vår vakt Naftali och vår vaktmästare Emanue dela på.
Linda tog över Naftalis jobb att öppna och stänga porten till området och så fick han ta det som han ville ha.

Tack för en rolig dag alla nya och gamla Kenyavänner!

Åååh vad det är synd om oss....

Ena stunden sitter vi och beklagar oss över det extremt dåliga Kenyanska adoptionssystemet och tycker lite synd om oss själva, och i nästa ögonblick så gör vi sådana här roliga utflykter :-)
Häromdagen så åkte vi och vår grannfamilj Strickson på en utflykt till Cresent Island och några andra ställen.
Kul att få göra en liten minisafari till innan vi åker hem tillsammans med familjen som vi nästan har umgåtts med varje dag i åtta månader.
Det måste vara skönt för dem att åka hem på fredag så de får ett break från oss ;-)

Dagen efter så åkte vi, familjen Å och deras besök till Giraffe Manor.
Ett väldigt engelskt ställe som är lite speciellt då det vandrar runt vårtsvin och giraffer lite överallt.
God mat, men framförallt en mysig dag med goda vänner.
Här kommer lite bilder från dessa utflykter:

 

Häftig upplevelse att få gå bland dessa vilda djur.

 

På lite avstånd såg vi denna stora giraff och bestämde oss för att se om vi kunde komma lite närmre....

 

......å det gick riktigt bra.

 

Här fanns hur mycket fåglar som helst (Martin).

 

Pelikaner är riktigt stora bjässar när man kommer nära dem.

 

Waterbuck, ett vackert djur som såg skeptiskt på oss.

 

 

Fisheagle, tror jag.

 

Whitebeard Wildebeest

 

Theo somnade mot slutet, men vaknade upp lagom till fikat.

 

Vi har fått se tre olika Ibis här i Kenya, Sacred, Hadada och Glossy.

 

 

Efter detta så tog vår vän och favorittaxichaufför oss till Sunbird Lodge.
Fantastisk utsikt, hit hade vi gärna återvänt och stannat en natt eller två.
Vi tog bara en kaffe denna gång, men jag kan tänka mig att sitta här en kväll och se solen gå ner.
Ett bra tips för er andra familjer som är här eller snart kommer.

 

Det såg nästan overkligt ut.

 

Dessa små killar och tjejer höll sig på lagom avstånd då jag tyckte att de påminde lite för mycket om råttor för att jag skulle gilla dem.

 

Dag 2.

 

Vacker innergård där vi satt när vi åt lunch.

Efter ett tag så dök dessa små vårtsvin upp, eller så himla små var de kanske inte.

 

Vilket leende!
Här började vi lunchen med en drink eller två......

 

 På avstånd fick vi först se girafferna, men efter en stund så var det en som kom lite närmre.

Lite skräckblandad förtjusning....

 

Tack för idag!