Saker som förvånar oss....

Innan vi åkte hit så funderade vi mycket på hur allt skulle vara här i Nairobi och hur allt med adoptionen och processen skulle vara.
En del är precis som vi trodde, men mycket är annorlunda mot vad vi trodde.

Här finns väldigt lite flugor, mygg och insekter.
Jag tror att jag har sett 4 flugor sedan vi kom hit.
Visst finns det lite mygg, men inte alls som vi hade trott att det skulle vara.
Trafiken är värre och avgaserna längs de stora vägarna är inte roliga när man är ute och går.

Affärerna är nästan som hemma och i stort sätt finns allt att köpa här.

Vi var inställda på att få mycket frågor om vår adoption av skeptiska kenyaner, men de som frågar är oftast positiva och nyfikna.

Allt är mycket grönare och lummigare, vi trodde att det skulle vara torrare och att den röda jorden skulle vara det man såg när man kom utanför Nairobi.

Här finns inte så många tiggare som jag hade förväntat mig.
Vi går förbi några stycken på väg till affären som brukar sitta eller ligga på trottoaren.
Det är svårt det där om man ska ge något eller inte.....
En tjej ligger nästan alltid på samma ställe och hon verkar verkligen vara på botten och ha gett upp.
Jag brukar inte ge pengar men då och då så köper jag lite bröd och lämnar till henne på vägen tillbaka.
Där brukar även sitta två damer med små barn, som de säger till att de ska tigga av oss vita som går förbi.
Det som känns fel är att damerna oftast har olika barn hos sig, så jag tror att de "lånar" barnen.
Jag lämnar aldrig pengar till dem, då jag tycker att detta känns mer som en affärsidé från deras sida.
Däremot så har jag när det är varmt ute och solen gassar köpt små juicepaket som barnen har fått.

Kenyanerna är enormt företagsamma, överallt så finns det människor som säljer saker.
Man kan se lampförsäljare som alltid sitter på samma ställer med 5-10 lampor, lökförsäljare och äggförsäljare som cyklar runt och säljer.
Oftast så har de bara en produkt.
Längs vägarna där trafiken ibland står stilla samsas tidnings, kart, godis, skärp, glasögon, fruktförsäljarna och hoppas att locka oss till ett inköp.
Inga av säljarna är jobbiga och otrevliga.....jo förresten, på Masajmarknaderna är de riktigt jobbiga.

En annan sak som förvånar mig är att när man ska betala hyran så måste man göra det kontant.
Det känns inte riktigt bra att gå runt med en massa pengar på sig.

Vi var heller inte inställda på att det skulle vara så kallt.
Nu längtar vi efter att solen ska värma upp oss igen.

De flesta kenyaner är väldigt sociala och tycker om att prata med oss.
Det förvånade oss kanske inte, men att människorna som jobbar inom serviceyrken är som de är förvånade oss.
När man ska betala i kassan på mataffären så kan det ta hur lång tid som helst även om köerna inte är långa.
De kan sitta och gäspa, prata i mobilen, och vara hur sega som helst.
Oftast tittar de inte ens på kunden när de lämnar tillbaka pengar och kvittot.
Trots att det går väldigt långsamt så blir ingen stressad eller irriterad, pole pole.

Det som förvånar oss mest ang adoptionen är hur rätt och enkelt det har känts med Theo.
Det är trots allt en stor omställning från att det bara varit vi två och nu är det alltid Theo som kommer i första hand.
Jag tror att det är en jättefördel att vi bor här och inte har en massa andra saker som vi måste göra, jobb mm.
Nu kan vi anpassa oss efter vad som är bäst för Theo och i lugn och ro jobba med anknytningen.
Vad det gäller anknytningen så har allt gått mycket bättre och snabbare än vad vi hade vågat hoppas på.
Detta är självklart något som man jobbar med i många år.

Det som förvånar mest med själva processen är inte att det kan ta så lång tid och vara så orättvist, det visste vi redan.
Men att det är så mycket som känns som ett skådespel, firsthearing (domstolsbesöket), hembesök mm det trodde jag inte.

Något som vi inte är förvånade över är att detta är det bästa vi gjort, Theo är fantastisk!

Hembesök och en tur till Karen....

Idag så har vi haft besök av Childrens department. De skulle egentligen ha kommit igår, men det ställde de in.
Det gick lika bra idag.
Hon kom dessutom nästan i tid :-)
Besöket var klart på ca tio minuter och hon tittade varken i kylskåpet eller garderoberna som vi hade hört.
Hon frågade om vi hade vatten och om det var säkert att bo här.
Vi svarade ja på båda frågorna också var besöket mer eller mindre slut.
Hon sa att det normalt tar 21 dagar för dem att skriva rapporten.
Vi får se hur det blir med det, men de får gärna överraska oss......


I förrgår så tog vi en tripp med två ganska nya familjer här till ett område som heter Karen.
Det är här Karen Blixen höll till när det begav sig.
Först tog vi en tur till Giraffcenter och tittade och matade lite giraffer, alltid lika kul att vara där.

 

Närkontakt.....

 

 

Det är inte bara giraffer här, utan även en del andra sköningar....

 

 

Då och då stöter man på skolklasser som är ute på utflykter.....

Efter detta så var det dags för lunch och den intog vi på vårt favoritställe här i Kenya, Talisman.
Underbar miljö för både stora och små.
Efter en långlunch med både god mat och lite rutschkaneåkande så begav vi oss återigen iväg.
Denna gång till Kazuri.
Det är ett ställe där de tillverkar pärlor och smycken.
Efter en rundtur och lite shopping så begav vi oss till Karen Blixen museét.

 

Vi fick inte ta några bilder inomhus men så här ser hennes hus ut från utsidan.

 

Guiden berättade mycket och en hel del kände vi igen från filmen.
Vi fick även se några tavlor som hon hade målat och vi kände inte till att hon var en så duktig konstnär.

Vi avslutade dagen med en kopp kaffe på Karen coffehouse.
Det är så skönt att komma ut lite från Nairobi och få känna på den friska luften och bara ha det bra.

 

Att något så enkelt kan vara så gott vid rätt tillfälle:-)
Kul att se E och G prova på glass för första gången....det gick hem direkt!

Tack till de två andra familjerna som gjorde dagen till en succé!

 

Hemma på vår gård så väntar vi på att avocadon ska mogna, här finns mängder och de är riktigt stora.

Childrens department.....

Nu börjar det hända saker :-)
Idag har vi varit på Childrens department där de intervjuade oss i 1,5 timma.
Det var ungefär samma frågor som vi fick hemma innan vi blev godkända där.
Ekonomi, äktenskap, uppväxt, utbildning, jobb mm mm......

Det var första gången som vi lämnade bort Theo sedan vi träffades för lite mer än fyra månader sedan.
Det kändes så tryggt att gå ner och ta en kopp kaffe med Fia och Paul innan vi skulle iväg.
Theo och Noah började precis som vanligt leka och efter en liten stund så sa vi:
Hej då, ses sen!
Vi hade berättat för Theo innan att vi skulle åka och "handla" och att vi snart skulle komma hem igen.
Vet inte hur mycket av detta han fattade innan, men när vi gick så stod både Theo och Noah och vinkade i fönstret och såg glada ut.
Vi var borta i totalt tre timmar.

När vi kom hem så låg Theo och sov i vår soffa och allt hade gått jättebra.
När Fia skulle gå så vaknade Theo till och tittade upp, det var en skön känsla att se hur glad han blev när han såg att vi var hemma igen.
Tack fam S för att ni hjälpte oss med detta!

Nästa steg är att Childrens department kommer hem till oss nu på torsdag för ett hembesök.
Där ska det kollas så att.....ja, vad vet jag inte riktigt för det är ju inte här vi ska bo i framtiden.
Vi har hört att de tittar i kylskåpet så att där finns mat samt en titt i garderoben för att se att han har några kläder.
Efter detta så ska de skriva en rapport om oss.
Tydligen så har de 45 dagar på sig att skriva denna rapport och med tanke på att domstolen har semesterstängt så känns det helt ok.

Vi har också hunnit med att fira vår första hearing tillsammans med fam S som firade sin andra.
Champagne och choklad (popcorn och juice till de små) på gräsmattan mellan husen tillsammans med fyra andra familjer som kom och hälsade på, tack för att ni kom!

Resten av veckan ser ut som följer:
Tisdag       Lek på Gemina följt av att Linda och Fia ska gå och få fötterna fixade.
Onsdag     En tur till Karen Blixen museet, giraffcenter mm tillsammans med två relativt nya familjer.
Torsdag    Linda och ett gäng andra mammor ska ut på kvällen och ha lite kul.
Fredag      En tur till en kille som tillverkar en massa saker i trä, tex masker och skålar.
Lördag och söndag har vi inte planerat in än men något hittar vi säkert på.

Vi hörs snart igen!

Adoptionsprocessen här i Kenya......

Hejsan!
Jag kom på att vi inte har skrivit något om den fortsatta adoptionsprocessen.
Här kommer lite info om vad vi har framför oss, samt en liten tillbakablick.

Steg 1.
Fosterperioden (3 mån), barnet bor hemma hos oss.
Hembesök av Guardian 2 st.
Hembesök av socialsekreteraren 3 st.
Två besök hos advokaten.
Skickat foton till vår Guardian på oss tre tillsammans.

Steg 2.
First hearing, där vår guardian formellt blir utsedd som vår guardian.
Hon skall även skriva en rapport om hur barnet har det hos oss.

Steg 3.
Childrens department skall ha en intervju med oss (barnet får inte vara med) och även ett hembesök.
Därefter skall de skriva en rapport.

Steg 4.
Andra hearing, där dommaren förhoppningsvis skall godkänna adoptionen.
Oftast så gör han inte det direkt utan man får vänta på svaret (judgement).
Det kan ta någon dag eller många veckor.......

Hur lång tid varje steg tar vet man inte.....det är ju så allt funkar här nere :-)
Men om vi får komma med en optimistisk gissning så:
Vi hade vår första hearing den 7:e aug.
Hoppas att Childrens dep. kontaktar oss i början av nästa vecka så att den delen kan starta.
Andra hearing hoppas vi få i början av okt.

Efter detta så återstår fortfarande en del:
-Adoption order.
-Certificate of entry in the adopted children register.
-Ansöka om tillfälligt pass.
-Få en stämpel i passet på Imigration office.
-Boka om flygbiljetterna.

Detta tror jag tar ca 2 månader.
Så om mina förhoppningsfulla gissningar skulle stämma så kan vi vara hemma i början av december.
Om jag nu inte har missat någon del i processen.
Man är ju ingen expert bara för att vi har varit här i över 4 månader :-)

Ha det bra där hemma i sommarvärmen!

First hearing.....yes yes yes!!!

First hearing.....

För ett tag sedan så berättade vi att vårt första domstolsbesök inte skulle vara förrän den 20 sept.
Då var det ganska tungt för det skulle innebära att vår riktiga process skulle starta när vi hade varit här i nästan sex månader.
Vi skulle nog inte komma hem förrän i början av nästa år, så vi var lite deppiga.....

I förra veckan så var vi och hälsade på en norsk familj.
De hade lite bilder på Theo från barnhemmet som vi skulle få.
Kul att få se hur de bodde och väldigt snällt av dem att vilja dela med sig av bilder på vår lille kille.
Deras lille kille kom nämligen från samma barnhem.

När vi satt och pratade så berättade de om något som heter "Certificate of Urgency".
Det visade sig att detta var något som man kunde ansöka om för att skynda på processen lite.
Dagen efter så ringde även N och berättade att de också hade testat detta och att det hade gått bra för dem.
Vi ringde vår advokat och hörde med henne och hon sa att vi måste ha ett brev från mitt jobb som sa att de ville ha hem mig så fort det gick.
Efter några mail fram och tillbaka så löstes detta.
Tack Fredrik!
Vi skrev på lite papper hos advokaten och betalade 50 000 kes (4000:-) och började hoppas.
Det finns nämligen ingen garanti att det skall gå fortare bara för att man betalar........

Milimani Law Courts

Det gick precis som vi hoppades, så idag har vi varit på vår första hearing.
Allt gick snabbt och smidigt och Theo var mycket duktig.

Lite mer uppklädda än en vanlig onsdag begav vi oss till domstolen.

 

Vi hade hört att detta kan ta många timmar så vi hade laddat upp med både mat och nya leksaker till Theo att plocka fram om han blev för rastlös.
Nu gick det på 1,5 timme totalt så det mesta fick ligga kvar i väskorna.
Det känns fantastisk bra att vi kunde komma i gång med processen redan nu.
Vi vet inte alls hur lång tid det är kvar, men nu vågar vi iallafall hoppas på att få komma hem till jul :-)
Vad vi har förstått så är det ingen svensk familj som har fått reda på att denna möjligheten finns.
Detta trots att vi och säkert många andra familjer har frågat både vår advokat och adoptionsorganisationerna om det inte finns något som vi kan göra för att skynda på processen.
Det känns mycket konstigt att alla inte blir informerade om denna möjlighet.
(Vill någon ha mer info om detta så hör av er till oss, familjen@fredriksson.info)

Blankets & Wine....

Vi har även hunnit med att åka till något som heter Blankets & Wine tillsammans med en annan svensk familj som är här för andra gången.
Detta är en avslappnad "festival" med bra musik där man tar med sig vad man vill ha och sätter sig och lyssnar på sin filt.
Självklart finns allt att köpa här om man inte tar med sig dryck och mat hemifrån.
Detta kommer vi göra om! Tack M och M för att ni tog oss med hit:)

 

En bok....

 

En annan sak som gjorde oss mycket glada är att vi fick denna bok av en norsk tjej som har haft sin praktik på Theo´s barnhem.
Hon jobbade där fem dagar i veckan under 6 månader.

Vi träffade henne på barnhemmet innan Theo flyttade hem till oss.
Redan då kände vi att hon hade ett speciellt öga för Theo.
Att de gillade varandra kunde man inte undgå att se.
Desto roligare nu att hon gav oss en bok att ge Theo när han blir lite äldre.

När vi idag satt och läste i boken så gick det inte att hålla tillbaka tårarna.

I boken har hon skrivit både om sig själv och hur Theo var och vad de gjorde innan vi fick vår lille kille.

Kul att läsa om vilka kompisar han hade och hur Theo brukade charma de som jobbade där.
Vi kände igen mycket av det hon skrev om honom.

Tack M, jag tror att denna boken kommer vara en av Theos käraste ägodelar när han växer upp!

 

 

 

Windsor Golf & Countryclub och Kiambethufarm.....

Windsor Golf & Countryclub

Förra veckan så åkte vi till Windsor Golf & Countryclub där jag och E fick prova på att spela golf här i Kenya.
En riktigt fin bana med lite ovanliga omgivningar.

 

Det var första gången både för mig och E att ha en caddie som gjorde grovjobbet och bar bagen.
När man kom fram till bollen så fick man den klubban han tyckte att man skulle ha och lite instruktioner.....halvsving, låt den studsa på vänstra sidan vid trädet osv.
När vi sen hade slagit och kanske inte gjort exakt som de ville så förklarade de var vi gjorde för fel och gav lite tips.
Det var som att gå en runda med en tränare.



 

Perfekt golfväder, helt vindstilla och ingen stekande sol....

 

Vi fick höra att eftersom det inte var så varmt så höll ormarna sig i skogen....tack för det!

 

Ovanligt med palmer och exotiska träd runt banan....bunkrar hade de också märkte jag....

 

Detta får vi göra om E!

Tjejerna tog barnvagnarna och gick en runda längs en slinga runt golfbanan som skulle vara 5 km. Nu gick de inte helt rätt  så att rundan blev minst en mil lång.

När vi såg dem komma längs banan så kunde vi på långt håll se att de var helt slut och stapplade framåt....en stund senare efter en god glass och lite annat gott så var humöret på topp igen.

 

 

Kiambethu farm, en teplantage.

 

Familjen W hörde av sig och frågade om vi hade lust att följa med till en teplantage och det ville vi såklart.
Inte så långt utanför Nairobi ligger denna plantage från början av 1900-talet.
1918 så började de kommersiellt med te och de var först med detta i Kenya.

 

Det var en riktigt kall dag, kanske den kallaste hittills i Kenya men att komma hit var ändå väldigt skönt.
Väldigt lugnt och riktigt skönt att komma från alla avgaser som vanligtvis omger oss.

 

Det kändes inte som ett företag utan mer som att vi var bjudna hem till damen som höll i föredraget.
Hon bjöd oss på te och hemmagjorda kakor och berättade allt om teblad och tillverkning.
Intressant även om småkillarna ganska snart hellre ville ut i trädgården och leka.

 

 

Det finns inga gångar mellan buskarna utan plockarna plöjer sig fram mellan buskarna.

 

 

Evelyn Mitchell lärde oss mycket nytt och efter hennes föredrag så fick vi gå en tur i en liten skog.
Ett tips för andra som ska dit är att inte ta med vagnen in i skogen :-)

När vi kom tillbaka från den lilla promenaden så bjöds det på trerätters lunch som även den var hemmagjord och jag misstänker att damen hade gjort det mesta själv.

 

En stor och fin trädgård med massor av blommor, där trivdes även en mängd olika fåglar....

 

 

Theo testade om man kunde köra på bakhjulen och det gick alldeles utmärkt....

 

Theo och H passade på att inspektera om bärselen var ok.

 

Vi var tre familjer som följde med familjen W på denna utflykt. 

Vi tänkte få till en bild där alla barnen satt ner och bara var så där söta och lugna som de kan vara.

Ja, ni ser hur det gick.......

 

 

Självklart så köpte vi med oss lite te hem.