Vi kom hem för ett tag sedan nu och vi börjar lite smått vänja oss vid att vi faktiskt är hemma.
Här kommer en liten kortfattad resumè över vår resa hem:
Isaiah, vår taxichaufför hämtade oss och körde oss till flygplatsen.
Regnet tilltog allt mer och när vi kom fram så öste det ner, mer regn än vi någonsin sett.
Vägarna var täckta med 20 cm regnvatten och bilarna kröp fram.
Vi kunde inte gå ut ur bilen för då hade vi och vår packning blivit totalt dränkta.
Efter ca 15 min så insåg vi att vi inte hade något val och då kom jag på att jag faktiskt hade släpat runt på två regnponchos i min väska under nio månader som nu äntligen skulle komma till någon nytta.
När vi öppnade våra dörrar och gick ut så kom genast tre killar fram och ville hjälpa oss att bära in allt, 6 stora resväskor, 3 handbagage och lite annat.
Killarna blev glada för jag hade bara stora sedlar att ge dem som tack för hjälpen, men det var de värda.
När planet lyfte så tog vi varandras händer och andades ut. Nu var allt klart och inget kunde ta vår son ifrån oss.
Vi hade längtat efter detta och det var lika skönt som vi hade fantiserat om.
Resten av resan gick jättebra. Theo sov större delen av resan och skötte sig mycket bra även den vakna tiden.
När vi gick på flygplatsen i Amsterdam så kändes allt så strukturerat, välordnat, rent och nästan som att vara hemma.
Vi landade i Köpenhamn, hämtade väskorna och gick in genom portarna och där stod ni och väntade på oss......
Vi stannade på vägen och fikade och pratade lite med alla som hade kommit för att ta emot oss.
En räkmacka och kaffe har sällan smakat så gott.
Väl hemma så gick vi ur bilen och grannarna som inte ville verka påflugna och störa skymtades bakom gardinerna (Nattis mfl ;-) )
Vi tog steget över tröskeln och började resan......resten av vårt liv!
Tack alla ni som hade handlat mat, lagat mat, ställt in presenter både i köket och på altanen.
Theo´s rum var fullt av ballonger, och även en hel del presenter.
Han kände nog igen sig från filmerna vi hade visat i Kenya så han sprang rakt in och satte sig i en pulka som han hade fått av mitt jobb.
Vilket år vi har haft! Vilken son vi har fått! Vilka vänner vi har fått! Vad vi har fått uppleva och vad vi har lärt oss.
Nu har vi kommit hem till allt det normala och trygga, men vi får inte glömma att för Theo är det tvärtom. För honom är allt nytt och konstigt.
Mamma och pappa kör bil. Det är kallt och det är ingen som kommer och städar eller rengör vagnen när den är smutsig.
Allt har gått jättebra och vi har faktiskt inte märkt någon skillnad på Theo.
Efter nio månader tillsammans så är vi trygga tillsammans.
Vi får se hur det går i framtiden, men än så känns allt bara så bra.
Självklart så pratar han mycket om Noah, Hannes, Fia, Paul, Anna, Edvin, Pernilla, Daniel, Ezra, William, Oskar, Imma, Naftali....ja listan kan göras lång, men det är inget konstigt med det.
Julen var såklart lite extra speciell och vi har hunnit med att träffa en del gamla kompisar och Theo har fått julklappar nästan varje dag.
Han tror nog att det alltid kommer vara såhär......"titta nu kommer Nonno och Uffe med ändå mer julklappar" :-)
Det går inte att släppa allt som vi har varit med om och hur alla har det nere i Nairobi.
Både andra familjer, men även de som vi inte känner. Det finns så många som har det svårt och aldrig kommer få det speciellt mycket bättre.
Vad kan man göra? .....är frågor som vi ställer oss och det är inte lätt.
Just nu så har en tjej åkt tillbaka till Nairobi för att hjälpa till.
Hon var en av de tjejer som var volontärer på Theo´s barnhem och de märkte att det faktiskt gick att göra något.
Vi kan inte hjälpa alla, men man kan faktiskt göra skillnad för enskilda personer.
Följ henne och hennes kompisars arbete på denna facebooksida:
https://www.facebook.com/groups/177792515750288/
Har du någon krona över så vet jag att alla pengar kommer komma fram och göra nytta.
Det finns så mycket som vi vill skriva och berätta ,men det är svårt att sätta ord på allt...
Vi älskar vår son Theo och vi är så stolta över honom. Han är en fantastisk person och att vi får vara med honom gör oss lyckliga.
Vi kommer säkert skriva lite då och då på bloggen även i fortsättningen, men kanske inte så ofta.
Lite tips om vad som kan vara bra att tänka på när man kommer hem och är det någon som undrar något, vad som helst, så är ni mer än välkomna att höra av er, familjen@fredriksson.info
Tack för att ni har följt oss på vår resa detta år!
Familjen Fredriksson
P.S Här kommer lite bilder från våra första dagar på hemmaplan!
Så skönt.....
Världens finaste lille pöjk....
Det finns potholes även här......
Här räcker det inte med linne och flipflop.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar