Nu har ni chansen att ställa vilka frågor ni vill.
Frågor om: oss, kenya, adoption, trafiken, safari....ja vad som helst.
Undrar du något så finns det säker flera till som undrar samma sak.
Skicka ett mail till, familjen@fredriksson.info
Ni är strax över 1000 personer/vecka som läser vår blogg.
En del av er är säkert kompisar och släktingar och en del av er kanske funderar på om ni ska våga ta steget och flytta hit.
Vill du inte att vi ska lägga ut svaret på bloggen så kan vi svara via mail.
Nu hoppas vi på många och kluriga frågor :-)
Hej. Okej då passar jag på att fråga det jag undrat över. Nämligen om känslorna. Vilka känslor har ni fått uppleva/upplever/inte uppleva. Mörka och ljusa. Kring adoptionen, pågående anknytning osv. (Jag har tänkt på att flera adoptionsbloggar "bjuder" på känslor före fådelsedagen. Längtan, frustration, hopp osv, men att det sedan inte beskrivs några känslor alls). Jag accepterar givetvis om ni vill passa på denna fråga. Kanske är den för personlig?
SvaraRaderaTack för en fin blogg.
Anna K
Hejsan Anna!
RaderaTack för en bra fråga!
Vi känner såklart en massa olika saker, men det som vi känner mest och dessutom är ganska förvånade över är hur naturligt allt känns.
Redan från den dag Theo flyttade hem till oss har allt kännts rätt och så självklart.
Vi känner även oro över allt möjligt. Allt från när han trillar och slår sig till hur hans framtid kommer att se ut och vad han kommer få vara med om i sitt liv.
Detta är självklart kännslor som alla föräldrar över hela världen delar.
Vi har bestämmt oss för att inte oroa oss för den fortsatta adoptionsprocessen som kan se ut på en massa olika sätt.
Vi hoppas hinna få vår första hearing innan domstolen tar semester men hinner vi inte det så får vi ta vara på de extra veckor/månader och göra något kul som vi kan minnas resten av livet.
Jag tror att man på många sätt kan bestämma sig för att... detta ska bli bra och inte oroa sig för allt som kan gå fel, när man ändå inte kan göra något åt det.
Lycka är svårt att beskriva men att få höra Theo´s små ljud och ord och att få se hans miner och kroppsspråk är något som gör oss lyckliga och går rakt in i hjärtat.
Bara för några dagar sen sa vi
-Vi gjorde det, det blev inte bara en dröm utan nu är vi här i Afrika tillsammans med vår son och får vara med om så mycket som (nog) kommer bli vår livs resa.
Man vet ju aldrig vad för roliga och spännande saker som ligger framför oss.
Känslorna kring anknytningen är enbart positiva.
Vi har läst så mycket om vad som kan hända och vilka problem man måste vara beredda på.
Det kommer säkert problem i framtiden men än sålänge så funkar det jättebra.
Han gillar oss båda två, han vill gärna ligga näsa mot näsa och titta in i våra ögon, han är avslappnad, trygg och har även en stark vilja och talar om hur han vill ha det.
Att man får barn via adoption och inte på det "vanliga" sättet är något som många har stora problem med, men inte heller detta är något som vi känner är ett problem för oss.
Hur vi har fått vårt barn är inte det viktiga för oss utan att vi har fått vår lille kille.
Det är det som betyder något.
Självklart så kan man fundera på hur han eller hon hade sett ut och varit om det hade blivit så, men att han eller hon skulle varit finare eller mysigare än Theo det kan vi inte tänka oss.
Det är svårt att svara på din fråga utan att allt ska låta som att allt bara är bra och inget är jobbigt.
Vi sitter här och pratar med varandra och försöker komma på vilka tunga och mörka känslor vi har....de kanske kommer någon gång i framtiden men just nu så har vi inte alls de känslorna.
Tack för din fråga!
Tack för att ni tog er tid att svara! (Jag är övertygad om att adoption är ett fantastiskt sätt att få barn på!). Jag önskar er enbart ljusa stunder och kommer fortsätta följa er här på bloggen. (Och vräk gärna på med känslor då och då om ni vill. Det är ju så härligt att läsa om :) ) Anna K
SvaraRadera