Saker som förvånar oss....

Innan vi åkte hit så funderade vi mycket på hur allt skulle vara här i Nairobi och hur allt med adoptionen och processen skulle vara.
En del är precis som vi trodde, men mycket är annorlunda mot vad vi trodde.

Här finns väldigt lite flugor, mygg och insekter.
Jag tror att jag har sett 4 flugor sedan vi kom hit.
Visst finns det lite mygg, men inte alls som vi hade trott att det skulle vara.
Trafiken är värre och avgaserna längs de stora vägarna är inte roliga när man är ute och går.

Affärerna är nästan som hemma och i stort sätt finns allt att köpa här.

Vi var inställda på att få mycket frågor om vår adoption av skeptiska kenyaner, men de som frågar är oftast positiva och nyfikna.

Allt är mycket grönare och lummigare, vi trodde att det skulle vara torrare och att den röda jorden skulle vara det man såg när man kom utanför Nairobi.

Här finns inte så många tiggare som jag hade förväntat mig.
Vi går förbi några stycken på väg till affären som brukar sitta eller ligga på trottoaren.
Det är svårt det där om man ska ge något eller inte.....
En tjej ligger nästan alltid på samma ställe och hon verkar verkligen vara på botten och ha gett upp.
Jag brukar inte ge pengar men då och då så köper jag lite bröd och lämnar till henne på vägen tillbaka.
Där brukar även sitta två damer med små barn, som de säger till att de ska tigga av oss vita som går förbi.
Det som känns fel är att damerna oftast har olika barn hos sig, så jag tror att de "lånar" barnen.
Jag lämnar aldrig pengar till dem, då jag tycker att detta känns mer som en affärsidé från deras sida.
Däremot så har jag när det är varmt ute och solen gassar köpt små juicepaket som barnen har fått.

Kenyanerna är enormt företagsamma, överallt så finns det människor som säljer saker.
Man kan se lampförsäljare som alltid sitter på samma ställer med 5-10 lampor, lökförsäljare och äggförsäljare som cyklar runt och säljer.
Oftast så har de bara en produkt.
Längs vägarna där trafiken ibland står stilla samsas tidnings, kart, godis, skärp, glasögon, fruktförsäljarna och hoppas att locka oss till ett inköp.
Inga av säljarna är jobbiga och otrevliga.....jo förresten, på Masajmarknaderna är de riktigt jobbiga.

En annan sak som förvånar mig är att när man ska betala hyran så måste man göra det kontant.
Det känns inte riktigt bra att gå runt med en massa pengar på sig.

Vi var heller inte inställda på att det skulle vara så kallt.
Nu längtar vi efter att solen ska värma upp oss igen.

De flesta kenyaner är väldigt sociala och tycker om att prata med oss.
Det förvånade oss kanske inte, men att människorna som jobbar inom serviceyrken är som de är förvånade oss.
När man ska betala i kassan på mataffären så kan det ta hur lång tid som helst även om köerna inte är långa.
De kan sitta och gäspa, prata i mobilen, och vara hur sega som helst.
Oftast tittar de inte ens på kunden när de lämnar tillbaka pengar och kvittot.
Trots att det går väldigt långsamt så blir ingen stressad eller irriterad, pole pole.

Det som förvånar oss mest ang adoptionen är hur rätt och enkelt det har känts med Theo.
Det är trots allt en stor omställning från att det bara varit vi två och nu är det alltid Theo som kommer i första hand.
Jag tror att det är en jättefördel att vi bor här och inte har en massa andra saker som vi måste göra, jobb mm.
Nu kan vi anpassa oss efter vad som är bäst för Theo och i lugn och ro jobba med anknytningen.
Vad det gäller anknytningen så har allt gått mycket bättre och snabbare än vad vi hade vågat hoppas på.
Detta är självklart något som man jobbar med i många år.

Det som förvånar mest med själva processen är inte att det kan ta så lång tid och vara så orättvist, det visste vi redan.
Men att det är så mycket som känns som ett skådespel, firsthearing (domstolsbesöket), hembesök mm det trodde jag inte.

Något som vi inte är förvånade över är att detta är det bästa vi gjort, Theo är fantastisk!