Vår allra bäst dag......

Hej alla släktingar, vänner, bloggvänner, kära arbetskamrater och alla andra i hela världen!

Idag har vi fått träffa vår son och vilken son det var!
Han är jättesöt och det var en stor upplevelse att få träffa honom.
Stora fina ögon, söta små öron, gullig liten näsa och det vackraste leendet man kan tänka sig.

Vi kom till barnhemmet och trodde att vi först skulle sitta ner med en strikt barnhemsföreståndare eller något liknande....

Istället fick vi direkt komma in i barnens lekrum/matrum och där satt 12 små pojkar och flickor.
Våra blickar flög från ansikte till ansikte för att hitta vår lille kille.
Theo var inte där för han höll fortfarande på att klä på sig.
Han visste om att vi skulle komma och hade sagt till personalen att han ville se "neat" ut.
Han ville alltså se ordentlig och fin ut när vi kom, bara det gör att man bara vill storböla :-)

Sedan kom han ut till oss och stannade och tittade lite på oss, något avvaktande.
Personalen hämtade fotoboken med bilder på oss som han hade haft i två veckor (vi hade på oss samma kläder så att han skulle känna igen oss).
Det tog inte lång stund förän han satt i våra knän och vi tittade på bilderna tillsammans.
Vi hade med oss Kalle kanin som också var med på bilderna.
Det märktes att de som jobbade där var lite förvånade att det gick så smidigt för oss.

Alla barnen hade koll på vilka vi var....Mummy och Daddy.
De hade satt upp en bild på oss ovanför hans säng och berättat om oss.

Efter ett tag gick alla barnen ut på baksidan för att leka och då gick vi till framsidan så att vi fick vara för oss själva en stund.
Han var väldigt lugn och lite eftertänksam (såklart) men han ville gärna bli buren och efter en liten stund så sommnade han nästan i pappas famn, gissa om han var nöjd :-)
Men allra bäst var nog faktiskt mamma! Han tydde sig lite extra till henne vilket är vanligt att adopterade barn gör i början.

Vi var där en stund och hjälpte till så gott vi kunde,  sedan var det dags för lunch.

Efter lunchen så var det återigen dags att leka lite.
Denna gång följde vi med de andra och lekte på baksidan istället.
Ibland ville han vara med oss men ibland så ville han spela lite svårflörtad och höll sig på avstånd.
Men vi såg att han hela tiden höll koll på oss och gillade inte om vi var för mycket med de andra barnen.
Vi hade bestämmt oss för att inte vara för påflugna utan låta honom få styra hur delaktiga vi skulle vara och vi tycker att det gick bra.
De andra barnen söker verkligen uppmärksamhet och vill hemskt gärna leka och sitta i knäet, men vi var lite försiktiga med det då vi ville finnas till mest för Theo.

Det märktes så tydligt att personalen verkligen gillade vår lille guldklimp och att han var väldigt omtyckt. De beskrev honom som en intelligent, glad och framåt kille.
Där var bla fyra norska tjejer och en kille som var på barnhemmet fyra dagar i veckan och hade sin praktik under ca 6 månader.
Deras favorit bland barnen var helt klart vår egna favorit, nämligen lille Theo!
Vi berättar mer om dessa underbara personer en annan gång.

Det finns så mycket mer att berätta och det lovar vi göra snart men nu är vi helt slut och måste sova så att våra batterier är fulladdade till imorgon.
Då ska vi tre nämligen få ge oss ut på en liter tur alldeles ensamma, en liter promenad följt av en fika.

Slut för idag och sängdags för två lyckliga föräldrar :-)
God natt!

Ps. Vi fick verkligen blandade känslor när vi hörde att Theo blev ledsen när vi gick.
Såklart underbart att han inte ville att vi skulle gå men samtidigt så himla synd om honom Ds.